Vill du bli en bättre man?

Signa upp dig på vårt gratis nyhetsbrev så får du våra bästa tips, råd och guider, rätt i din inkorg varje fredag!

Folk är ju väldigt lika varandra ibland

Ibland hamnar man i situationer där man träffar på någon som är väldigt lik en annan person man känner. Hur säger man det? Säger man det över huvud taget?

Att förklara för en person att de är lika någon annan kan lätt tolkas som att de är skugga av någon du känner sedan tidigare, att de är för dig mer en imitation av en tidigare bekantskap än en unik ny person.
Självklart inte något man vill förmedla, man vill i alla lägen förmedla varje individs unika kvalitéer, för att stärka deras självförtroende och på så sätt knyta starka band med människor i sin omgivning.

Hur lägger man då fram det?

Oftast så är det onödigt att likna en person vid en annan, så länge det inte handlar om en uppenbar komplimang, som t.ex. ”Snyggt skott Maradona!”. Vill man dock säga att en person är väldigt lik en någon annan (fysiskt eller till sättet), så bör man i alla lägen lägga fram det som att den person du pratar med just nu är originalet.

säga att någon är lik någon annan
Konsten att säga att någon är lik någon annan handlar om respekt

Det handlar om respekt för personen

Personen du pratar med skall aldrig känna sig som en kopia, därför lägger man alltid fram det så här:

Vet du vad jag kom att tänka på, jag har en kompis som är väldigt lik dig, han har samma typ av kroppsspråk, och resonerar likadant som du. Vad roligt.

Jämför ovanstående med följande:

När du säger så där så är du så jäkla lika en gammal kompis, Jonas, vad roligt.

Skillnaden i hur en person tar emot detta är enorm.

I det andra exemplet så kommer personen i fråga att känna att han framstår som en komisk kopia av Jonas.
I det första exemplet så kommer personen i fråga att känna det som att det finns en annan människa där ute som påminner om honom själv, kan han ha haft inverkan på någon som anammat hans manér? Eller har de gemensamma vänner?

Tänk på att den som är närvarande förtjänar att känna det

En person du pratar med förtjänar att känna att både du och han själv är närvarande, inte att han håller på att jämföras med någon som inte ens är där.